Igår

Efter några dagar på resande fot i jobbet så kände jag att det var dags. Efter att jag sovit oroligt flera nätter i rad igen, efter att jag läst en text för vad som kändes som hundrade gången utan att förstå dess innebörd, efter att jag stängt dörren till mitt hotellrum för att ensam få gråta precis som jag många gånger gjort hemma, efter att jag stått på flygplatsen yr och illamående med hjärtslag som saknade rytm. Jag bestämde mig för att jag inte vill må dåligt längre. Jag kunde inte längre skjuta ifrån mig det. Jag ringde efter hjälp dagen därpå. Jag fick en tid på vårdcentralen väldigt snabbt.

Läkarens bedömning. Depression. Vänta, va? Jag trodde det rörde sig om utbrändhet. För mycket på jobbet och privat, eller min egen attityd till saker och ting. Men detta verkade mer vara det sekundära. "Jag vill skriva ut antidepressiv medicin åt dig". Vänta, va? Är jag så sjuk? Vad innebär detta? Vänta, va? Försökte ta in vad han sa. Jag bad om att få någon professionell att prata med. Läkaren ordnande en remiss till psykoterapeut.

Går till apoteket och köper ut medicinen. Tårar brinner och vill ut.

Väl hemma igen. Försöker minnas vad läkaren sa egentligen. Minns inget sammanhängande. "Eftersom du haft liknande episoder tidigare i livet. Du behöver fortsätta ha rutiner. Bra att du går till jobbet, träffar vänner, gör sådant som du tycker är kul. Gå på bio, träna, träffa folk. Du behöver ta bort måsten. Du behöver se över din arbetssituation. Du behöver prata med din arbetsledning. Positivt att du sökt hjälp. Se det som framsteg. Vi utvärderar medicinen efter tre månader. Du kommer märka skillnad. Under de två första veckorna med medicinen känner en del att depressionen blir värre. Men sen går det över. Jag skriver även ut något åt dig för sömnen."

Försöker landa. Vad betyder det här för mig? Vad gör jag nu? Vilka berättar jag för? Måste jag berätta? Klarar jag verkligen av att berätta det här för andra när jag knappt själv vet vad det innebär?Landar någorlunda. Googlar och tycker att pusselbitar börjar falla på plats. Men ordet depression låter fortfarande väldigt hårt.

Vågar inte börja med medicinen än. Skjuter det beslutet till nästa dag.